Goodbye life, hello vardag

Jaha. Nu har jag en blog ocksa. Vet inte riktigt vad man skriver i en blog. Eller vem som ska tankas lasa. Men whatever.

Sitter i huset pa Cliffview Drive och ar hundvakt at Alba en lordagkvall. Den sista lordagkvallen, faktiskt. In The States. Kanns som om det ar mycket man gor for sista gangen nu. Som att sitta pa 6:ans subway-train i NYC pa vag mot lagenheten pa E 86th Ave. Som att susa ner for I 95 i var Ghetto Truck. Som att shoppa cheddar bagels pa Stew Leonards. Halla M's hand. Eller hanga pa The Black Bear Bar i SoNo. Ah, jag kommer att sakna det. Goodbye life, hello vardag. Ibland funderar jag pa varfor man valjer att bo i Sverige, nar det finns sa manga andra stallen man kan bo pa. Sverige ar sa... (kallt!). Tyst. Trakigt. Litet. Instangt. Rattvist. Perfekt. Pa ett jobbigt satt. New York maste ju vara raka motsatsen. Har finns allt och inget. Har ar det alltid liv och rorelse. Har kan man vandra ner for 86:e gatan pa upper east i balklanning/pyjamas och ingen skulle vanda sig om (eller ens hoja pa ogonbrynet). For har finns det alltid nagon som ar varre. Har kan man vakna upp klockan fem pa morgonen och vara sugen pa hamburgare/donuts/sushi och bara ga ner pa gatan och handla det man behover. New York, New York...