God works in mysterious ways

Ibland tar livet snabba svangar. Sa snabba att man nastan inte hanger med. Det ar da som man far glimtar av hur ens liv kunde vara. Skulle kunna vara. Ibland hander det saker som ar alldeles for uppenbara for att kunna vara en slump. Det ar da man nastan vill vanda ansiktet mot himlen och le at Honom dar uppe. Han ar smartare an man tror.



Det kan till exempel vara hur man ena sekunden sitter framfor datorn och tanker att det har kommer att bli en lang, trakig lordagkvall pa jobbet. Sen piper det till i telefonen och samtalet man har vantat pa hela veckan kommer. He's back from Hong Kong. He wants to see me. Det tar trettio minuter sen sitter jag i Hondan pa Route 7 mot SoNo. Jag lamnar samvetet hemma pa Cliffview. For jag vet att jag. Borde inte. Det finns ingen mening, i att trassa in sig ytterligare nu nar det bara ar en vecka kvar. Inte ens det. Men ibland hjalper det inte att man vet vad man borde gora. For ibland ar hjartat starkare an fornuftet. Oftast, faktiskt.



Nahe. Det har var egentligen inte alls sarskilt bra. Inte bra alls.