Hittade min absoluta dromsoffa igar pa Urban Outfitters pa Broadway. Den ar allt jag inte visste att jag alltid dromt om och jag skulle betala (ja, okej, nastan) hur mycket som helst for att fa ha den hemma hos mig. Jag alskar Urban Outfitters. Speciellt deras heminredning. man blir sa inspirerad till att fixa och andra om. Man vill kopa ALLT nar man gar dar. Tyvarr ar jag limited till 2x24 kg vilket staller till en hel del problem. Jag shoppar numera inte by price utan efter hur mycket saker och ting vager. Hittar jag nagot jag vill ha maste jag plocka upp det och vaga det i handen. Kanns det for tungt maste jag snallt stalla tillbaka det pa hyllan, hur fint det an ma vara. Har galler det att ha sjalvkontroll. Annars var det en ratt melankolisk dag i NYC. Den allra sista. Jag gick mest runt och sa hejda till allting. Hejda Steve Madden. Hejda Central Park. Hejda Urban. Hejda Lexington Line. Hejda The village. Kom pa en annan sak som skiljer Sverige och NYC at. Alla kontraster som finns har. Har kan man sitta bredvid en stinkande uteliggare pa tunnelbanan, och pa andra sidan om en sitter en business man i ljusbla skjorta och RL chinos och laser Financial Times. Den forstnamda ska troligtvis spendera sin dag sovandes pa en parkbank i Central Park medans yuppien med all sakerhet ar pa vag till ett mycket viktigt boardmeeting nagonstans pa Lower Manhattan. Eller sa kan man ga forbi en glansande skyskrapa, och pa andra sidan gatan ligger en stor gammal ghotisk kyrka. I Sverige ar allt alldeles for lagomt.
No comments:
Post a Comment