roughin' it

Ja. Visst. Livet på en liten ö i den norska skärgården är idylliskt. Fiskebåtarna ligger uppradade i hamnen, man äter kräftor och hummer till middag varje dag, och all den vacka naturen får en att vilja brista ut i glädjetjut á la Ronja Rövardotter. Så vad är det då för fel på mig? HUR kan jag vara uttråkad och rastlös efter exakt 23 timmar? Är det vetskapen om att den kommande veckan kommer att bestå av dagliga fisketurer i pappas nya båt, prommenader i uppförsbacke och spöregn och film framför brasan? Är det det att jag alltid har så mycket att göra att jag inte vet hur man tar det lugnt, att jag rent av blir stressad av att inte ha något att göra? Eller är det helt enkelt så att jag inte är någon naturmännsika? Jag kan verkligen inte förstå hur man kan vilja bosätta sig på ett ställe där man måste anpassa sitt liv efter färjetrafiken, där dagens höjdpunkt är att kolla hur måna kräftor man fått i sin kräftbur och där amn måste åka båt till närmaste ICA Maxi. Don't get me wrong. Jag tycker stället är jättemysigt, och det kan mycket väl hända att jag hamnar på ett liknande ställe i framtiden. När jag är 70 år. Och pensionerad. Until then - ge mig lite action, affärer som är öppna på söndagar och gator fulla med folk!

see ya!

Jepp. Nu är det dags att stänga den här dörren. För gott. Låsa. Kasta bort nyckeln. See ya!

as one door closes...

Man kan inte hålla alla dörrar öppna, för då kan det bli korsdrag.

Square one

Jaha. Tillbaka på ruta ett. Eller så tog jag mig aldrig därifrån. Jag hatar ruta ett. Det är trångt och tråkigt och ovärt. Jag har stått här så länge att det är lika bra att jag slår läger. Packar upp mitt tält och gör upp en eld. Kanske grillar lite mashmallows. If life gives you lemons make lemonade (Om du fastnar på ruta ett kan du lika bra grilla mashmallows). Jag har fått så många "stå över ett kast" att jag tappat räkningen. Jag har blivit varvad så många gånger att jag slutat bry mig.

Vuxentest

Är parmiddagar ett återkommande moment i din vardag?
Nej, jag är singel.
√ Nej, det är en forcerad umgängesform!
Det kan vara trevligt med rätt par.
Parmiddagar är enda sättet att visa för alla singlar att vi som har någon kär är lite bättre än alla andra.

HAHA. Jag skrattade gott när jag gjorde detta test.

Stipendium # 2

Igår var jag och cashade in stipendium nummer två (ja, jag sa ju att jag har flyt just nu). Det var Umeå Kyrkliga samfällighet som bestämt sig för att jag vär värdig 4300 kr från Alma Jonssons Stiftelse. Det hela var rätt märkligt, för jag kände mig inte alls särskilt värdig av dessa pengar, ungefär så här gick utdelningen till (vi var fyra stipendiater):

"Det här är X. Hon läser freds och konflikthantering och har arbetat som voluntär i Afrika och nu ska hon åka till Kambodja och skriva uppsats....och det här är X2, hon läser socionom och är speciellt intresserad av barns välbefinnande och ska nu åka till Sydamerika och jobba med gatubarn...och det här är Sara, hon pluggar på ehm, Handels och ska åka till Australien?"

Jag nickade allvarligt och försökte låssas som om jag också skulle iväg på något livsviktigt uppdrag som att rädda gatubarn eller liknande, men ärligt talat kändes det som om jag inte riktigt passade in i skaran av save-the-world:ers. Men oh well, pengar är pengar och det är jag i stort behov av just nu. Eftersom jag ändå blev utvald måste de ju ha tyckt att jag gjort nått vettigt.

babyboom

Igår fick jag reda på att ännu en bekant har fått barn. Jag fick se ett kort från BB till och med.
Jag har ju lite svårt för det här med bebisar, eller, ja, de är så fruktansvärt fula helt enkelt. Jag vet, det är jättebarnsligt att tycka så men jag kan inte förstå hur man kan bli så till sig över en liten blå, skrynklig, förkrympt mini-farbror och utropa saker som ”ååå han är så lik sin mamma” (det skulle i alla fall inte jag ta som en komplimang) när den enda likheten jag ser är med Gollum (träskmonstret i sagan om ringen) och vem skulle skriva under på att han är söt? Just det. Ingen.

Tillbaka till BB kortet. Den bilden är verkligen anledningen till att jag tycker bebisar är så fula. Om en sådan hade ploppat ut på BB hade jag sagt till barnmorskorna att de kan behålla honom. Eller så hade jag döpt honom till Ingemar eller Roger eller Botvid och sen skulle jag ha sagt men skyll dig själv du var så fruktansvärt ful när du kom ut att du såg ut som en Roger så då fick du heta det.

ofrivillig sågning

I Lördags var vi på Rex. Alex och Katrin Schulman skulle DJ:a. M och A står och läser på affischen som sitter vid ingången. M goes: "Men JAAAA ska dom spela? Fan vad kasst då går jag hem". Varpå Alex Schulman kommer upp bakom oss och lägger armen runt M och säger "Hej allihopa vi är här nu". HAHAHA. Så nu har varit med och sågat Alex alldeles ofrivilligt. Tydligen hade jag sedan varit arg hela kvällen och gått runt och muttrat "men han är ju min största idol...". Det har jag ingen minne av men det låter som något jag skulle kunna säga. Vi har i alla fall bildbevis:

Flyt

"Please find attached your offer of accommodation for International House, University of Wollongong.To accept your offer you will need to complete the following:1. Go online and accept your offer electronically. 2. pay your $75.00 application fee and your $350.00 acceptance fee. Your contract is from 6 July to 16 November 2008".

Moahaha. Let the life of lagade måltider tre gånger om dagen, glassmaskin i köket and städerska två gånger i veckan begin!!!

Det verkar faktiskt som om jag har en hel del flyt just nu (ta i trä). Bortsett från den lilla detaljen att detta kommer att kosta mig skjortan. Men, som sagt, det tänker jag helt bortse ifrån.

Den enda sanna glädjen...

Hoppas det regnar på deras bröllopsdag.
Hoppas deras plan störtar över bermudatriangeln när de är på väg till deras honeymoon.
Hoppas de bara får äckliga microsar i bröllopspresent. Nä, tallriksunderlägg. Orangea. Begagnade.
Hoppas dom får fula barn som älskar att skrika och som ritar på väggarna.

Då skulle jag skratta ett elakt litet skadeglatt skratt för mig själv.

To be or not to be

Nu har vi varit ute på ännu mer nattliga äventyr, mina pumps och jag. Även denna gång slutade det med otrevlig promenad hem och onda fötter. Fast det här gången var lite mer hardcore då denna promenad inkluderade hopp över breda diken och vadande i geggig lera. Det finns inga limits på vad jag och mina pumps klarar när vi är tillsammans!

Jaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!

Valborg 2008

Kvällen började bra med häng i solen, grillning och kubb. J hade råkat köpa san miguel especial som smakade "killöl med en fimp i" (inte gott alltså). Det var olyckligt. Det var också olyckligt att vi blev bortlurade på efterfest där det utlovades wii Mariokart. Väl där blev vi dumpade och lämnade att gå hem i väldigt osköna skor. Det är inte kul att gå från Haga i högklackat klockan halv fem på morgonen. Det är inte kul att gå från haga även om man tar av sig de jobbiga skorna. När jag tänker efter så är det inte kul att gå från Haga över huvud taget. Det positiva var att vi faktiskt fick en skymt av brasan då vi gick hem. Det var en liten kolhög som låg och pyste ensamt för sig själv. När jag precis skulle sätta nyckeln i låset ringer taxi människorna "er taxi är här nu". Jaha, tack, fyrtio minuter senare, det behövs inte nu för jag är REDAN hemma. Jag la mig i sängen och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men det var en ganska kul kväll ändå. Det var kul på ett "jag-ville-ju-bara-spela-mariokart-sätt".

ovärt

Nu har jag syndat på riktigt. Jag köpte godis på affären. Själv. Det var i ett svagt ögonblick. Jag var så sjukt sugen. Och jag tänkte att, det kunde ju lika bra ha varit så att jag var hemma hos någon nu, och det kunde ju ha varit så att de hade en godisskål på bordet. Och då hade jag ju faktiskt fått äta. Mna borde ju inte straffas för att man är hemma helt själv.

Nä.

Fy vad ovärt.

Godisnarkoman

Det funkar sådär med mitt godisuppehåll. Jag insåg ju ganska snabbt att det aldrig skulle hålla att inte äta godis över huvud taget. Man är klok om man inser sina egna begränsningar liksom. Så jag ändrade till att jag inte får köpa godis. Vilket innebär att ajg får äta godis om jag blir bjuden. Det gick faktiskt över förväntan i början. Sen insåg jag att anledningen till att det gick så bra var för att ajg istället börjat dricka vansinnigt massa coca cola. Eller, det var när vi var på hälsodagen på universitetet i veckan jag insåg det. Perfekt, tänkte jag. Det brukar alltid finnas massa gratisgodis när det är mässor. När vi kom dit insåg jag dock innebörden av ”hälsodag”.
A: sara här finns nog inte så mycket godis att hämta
Nä. Däremot hade de ett bord där de radat upp olika saker som blåbärssoppa, choklad och coca cola och skålar bredvid som visade hur många sockerbitar det var i (som i du är vad du äter ni vet). Det var när jag såg jätteberget med sockerbitar bredvid coca colan som jag insåg att jag ersatt mitt godisberoede med colaberoende och alltså fortfarande hade samma höga sockerintag. Inte bra. Alls. Så nu får jag inte dricka coca cola heller. Genast blev det mycket svårare. Jag har insett nu att jag knarkar verkligen socker. På riktigt. Hej jag heter Sara och jag är godisoholic. Helt plötsligt har jag fått en helt annan förståelse för alkisar och knarkare. Jag har även insett hur uppfinningsrik man blir när man har ett begär. Jag har hört att vissa alkisar som får matkuponger bara handlar massa läsk i pet flaskor för pengarna sen pantar de flaskorna och köper sprit för panten. I veckan kom jag på mig själv med att ge pengar till andra som sen kunde köpa godis och bjuda mig på. Tekniskt sett har jag inte brutit mitt godislöfte då. Nä. Fy vad jag är patetisk och odisciplinerad. Skärpning.

Sarakugg

Nä, jag inte bara tror att jag är något. Jag VET att det är så. Och med något menar jag bäst i klassen. På foundations of finance. Det ni. Ja. Jag tror att det är fler än jag som är förvånad, men som min mamma sa: ”Ja, du har ju alltid gillat pengar så det är väl inte så konstigt”.

Ekonomfest

Klassfest i helgen. När vi pratat om skatteåterbäring, deklarationer och skatteavdrag i tio minuter skruvar icke-ekonomen som sitter i hörnet besvärat på sig. När samtalet flyter över till klasskompisars bostadsaffärer bygger icke-ekonomen ett torn av geisha godisar. När vi kommer in på amorteringar och lån muttrar icke-ekonomen uppgivet "ekonomfester", reser på sig och går.

Det var då jag insåg att jag förvandlats till en tvättäkta ekonom. På riktigt. För hur ska man annars förklara att jag sitter och diskuterar amorteringar när det är fest och att jag till råga på allt faktiskt tycker att det är intressant.

Hemska tanke.

.

Det är tur att jag ska till Australien snart. Ibland är det lite svårt att andas på det här stället.

inte bitter

Det här är till ev. vänner/puckon som just nu befinner sig i NYC:



Jag är INTE avundsjuk. Really. Jag är mycket hellre här där jag får läsa business research theory, plumsa i snö och shoppa på H&M. Era stackare. Jag vill mycket hellre sitta framför min dator och skriva uppsats än att traska runt över hela Manhattan och kånka på tunga påsar. Jag tycker det är jättetrevligt med sms där jag blir uppdaterad om att ni hänger i våra gamla kvarter. Du får gärna höra av dig när ni har jättekul på en sjörövarbar i the village, eller om ni hittar några bra fynd i SoHo. Då skulle jag bli väldigt glad för din skull.



Hoppas ni har strålande sol, träffar trevliga pojkar som bjuder på goda drinkar och att ni hittar massa bra saker att shoppa. Hoppas det är rea på Steve Madden och att allt är underbart.



Mig går det ingen nöd på.

fetto?

Jag undrar om man ska ta det som en komplimang när man får ett sms där det står: "jag fick ett kort på chips & salsa och det fick mig att tänka på dig" ?

Flopp

I gårkväll hittade jag mig själv på dansgolvet på O’learys mitt bland ett gäng peppade paradisio-fans som diggade vilt. Ja, ni vet hon som sjöng (och tydligen fortfarande sjunger) bailando för sisådär 10 år sen. Hon stod på scen i trashig vit peruk och kråmade sig i en svart spetskorsett i ett halvhjärtat försök att mima till playbacken. Oh yes. Folk hoppade och skrek och filmade med sina mobiler. Det var nästan som att vara på konsert. Jag försökte spela med ett tag men sen gav jag upp. Det hela var rätt sorgligt.

HUR hamnade vi där?
1. När band inte är tillräckligt bra för att spela på umeå open får de spela på Olles.
2. När studenter inte har tillräckligt mycket pengar måste de gå på olles istället fär Umeå Open.

I taxin på vägen hem:
E: hörru, vad är detta för B-ig taxi? Du har ju inget guitar hero i bilen!

torsdag-efter-tentan-international-pub-kväll

Buss ner på stan med massa utbytesstudenter som klätt ut sig till tjejer. Taxi hem med en taxichaufför som hade guitar hero i bilen. Det som hände däremellan var också rätt kul.

University of Louisville NCA 2006

Ingenting gör mig så lycklig som riktigt bra cheerleading!

godisgamen tar time out

I torsdags:

G: Ja, och så fick jag ett påskägg av morsan
Jag: Va? Idag? Det får man ju på lördag. I och för sig så är det ju en godisdag idag också (här tänker jag på påskkärringar etc)
G: Fast sara, alla dagar är ju godisdagar i din värld

Det sorgliga är, att han har faktiskt rätt. Så från och med imorgon, believe it or not, ska jag inte ha några godisdagar alls. Ja, ni läste rätt, den största godisgamen ska lägga ner. Jag ska börja knapra morötter och russin eller vad det nu är som icke-godisätare lever på.
När jag berättade nyheten för min tandsköterske-mamma tittar hon skeptiskt på mig och säger: Jaha...det är ju bra! Hur länge kan du hålla det tror du? Så nu JÄVLAR. Hon ska allt få se. Det finns ju hundramiljoners männiksor som klarar sig utan godis så varför skulle inte jag? Hur svårt kan det va?

Nu får ni ursäkta mig, jag måste gå och hetsäta upp allt påskgodis innan det är försent, 9 timmar och 17 minuter kvar.

Smart tänkt

Utbytesstudier? Australien såklart! Det är ju längst bort och lätt coolast. Jag ska hänga på stränder, köra på fel sida av vägen helt lagligt, klappa kängurur och gå runt och säga "g´day mate" hela dagarna. Och så vill jag bo på det där studenthemmet där det finns kockar som lagar mat åt en och där de städar ens rum och det finns en glassmaskin i köket. Och så ska jag åka in till Sydney och shoppa på helgerna. Och så ska jag stanna kvar i två månader och resa runt. Och så vill jag ha en flygbiljett med så lite mellanlandningar som möjligt. Det är ungefär nu som jag börjar snegla runt på mina klasskamrater som ska till Kanada (dit det är hälften så billigt att flyga). Och det är ungegfär nu de börjar prata om att använda pengar från i somras. Det är också nu jag börjar inse att jag spenderade hela förra sommaren med att shoppa och beacha i USA. Smart tänkt, Sara. Eller, inte tänkt alls, kanske.

God påsk!

Jag var på ICA Maxi igår. Jag skulle köpa mjölkochfruktochbrödochplastpåsar och under inga omständigheter godis. Sen kom jag på, att det är ju faktiskt skärtorsdag idag. Tänk, om det kommer små barn utklädda till påskkärringar och ringer på så har jag inget godis att de dom och så måste jag ge dom ett ruttet äpple istället och då kommer jag att förevigt vara den snåla tanten på 39. HU! Så, för säkerhets skull var jag tvungen att handla lite lösviktkgodis. För säkerhetsskull tog jag bara det jag tycker om. Eftersom det var så billigt lastade jag på ordentligt (ingen ska nånsin kunna kalla mig för den snåla tanten på 39!). Sen åkte jag hem och det kändes litegrann som om jag gjort en god gärning. Sen kom jag på att min port låser sig klockan tre. Hoppsan. Vilken nedrans otur. Så även om de små påskkärringarna vill, så kommer de inte in. Synd. Då fanns det ju inte så mycket annat att göra än att äta upp godiset sjävl. Man vill ju inte låta perfectly good godis gå till spillo. Så behändigt att jag bara handlat mitt favoritgodis. Också behändigt att jag nu ska sätta mig och plugga och är i behov av pluggodis. Påsken är härlig!

Maia Hirasawa - My new friend

mitt liv som manager

Jag har levt i min COACH tröja i fyra dagar nu (ja, jag har tvättat den i badkaret mellan varven). Imorgon blir cheer dag nummer 5. Skulle fylla i ett kontrakt för Talang idag. Det fanns ingen ruta för tränare, så när jag frågade vad jag skulle kryssa pekade de på rutan ”manager”. Och när jag tänker efter så är det bara ett i raden av alla yrken man har som coach;
Kock: köttbullar och makaroner till 32 personer, inga problem!
Fotograf
Webmaster
Dj: Mest play och stop men ändå
Frisör/makeup artist: Fläta, locka, våffla, spraya, glittra, sminka…
Psykolog: vet inte hur många timmar jag ägnar åt att peppa, övertala, älta cheerleading, familjeproblem, kompisproblem…
Skräddare: när dräkterna inte hinner komma i tid får man ta saken i egna händer. 16 hemmasydda dräkter på tre dagar.
Ekonom: hålla reda på alla räkningar för dräkter, tävlingar, resor, träningskläder, lokalhyror...
Sjukvårdare: Cheerleaders flyger, kastas, snurrar, voltar, bryter ben, vrickar fötter, får rivsår och fläskläppar.
Reseledare: Planera och guida alla tävlings/läger resor
Chaufför: till och från träningar, läger, uppvisningar…

Och nån gång, där mellan alla tusen andra uppgifter, så hinner man faktiskt vara på träningar också. Ibland undrar jag hur det går till.

Fredag

När det inte händer så mycket annat en fredagkväll kan man laga en taccotårta. Man kan dricka Absolut Pear och måla naglarna på ofrivilliga personer i regnbågens alla färger. Sen kan man gå på e-puben och träffa människor som säger tveksamma saker. Och ja, det var ungefär vad vi gjorde.

p-böter # 2

Värt.

Norge

Lisa säger att norrmännen skriver som om de hade dyslexi. Till exepmel stavar de välkommen med e (velkommen), till med bara ett l (til) och färdig med e (ferdig). Centralstation heter sentralstasjon och hadde stavas med två d.

Det är ganska gulligt.

20000 kr rikare!

Idag hittade jag en fond som jag hade glömt bort (eller hittade och hittade, jag fick ett brev av Nordea). I den bortglömda fonden har jag 20 000 kronor, tydligen. Jag som undrade hur jag skulle ha råd med flygbiljetten till Australien. Så var det problemet löst. Tack, Nordea!

the grinch

Jag vet inte vad som är mest skrämmande. Att vår förra lärare pratade som Grinchen ("...we will do dis after krrrristmus") eller att den nya läraren ser ut precis som borgmästaren i Grinchen, eller bara faktumet att jag associerar allt till Grinchen.

livet i en såpopera

ja. Vad säger man? Man behöver inte ägna massa tid åt att se på tv i alla fall, när hela ens liv är som en (dålig) såpopera. "Svek, lögner och dramatik! Missa inte Saras Liv kl 9-9 alla vardagar med extra långa avsnitt på fredagar och lördagar". Det jobbiga är att såpoperor brukart sluta med att nått psycho bombar byggnaden alla bor i eller att båten sjunker. I och för sig, efter den här helgen utesluter jag ingenting.

värsta dagen ever

Ja. Jag kan nog ärligt säga att detta har varit den värsta dagen på väldigt, väldigt länge. Det började med att jag fick parkeringsböter. 500 jävla kronor. Eftersom det finns typ tre parkeringsplatser utanför mig så var jag tvungen att parkera utanför mitt hus istället. När jag kom ut hade jag fårr böter. Jag blev så arg att jag slängde lappen på marken och hoppade på den. Precis vad min redan ansträngda överbudgetterade u-lands ekonomi inte behöver.
Jag hade lust att ringa till UPAB och skrika: ”Hur tänker ni när ni ger en stackars student 500 kronor i böter? Jag har ju knappt råd att betala min bensin! Trampa på dom som ligger. GÖR DET. GÖR DET BARA. Tack. TACK. Nu kommer jag att få leva på existensminimum hela månaden och förmodligen bli tvungen att hoppa av min utbildning så jag har råd att leva på nudlar och vatten och säkert sluta som en deprimerad, bitter, outbildad parkeringsvakt vars största lycka är att råna fattiga studenter på deras matpengar. ÄR NI NÖJA NU? VA? VA?” Som tur var stoppade mamma mig genom att få mig att inse att det faktiskt var mitt eget fel eftersom jag parkerat där man inte fick. I alla fall. Sen (klockan 15.30) åkte jag ner på stan för att handla en födelsedagspresent som jag skulle överlämna på en födelsedagsfest klockan sju. Sista minuten jag vet. När jag stod i kassan och skulle betala upptäckte jag att jag inte hade mitt VISA kort med mig. Nä. För det låg i jackfickan på den andra jackan som jag hade när vi hyrde film igår. ”eh…jag kommer strax tillbaka, jag ska bara åka hem och hämta pengar…”. Expediten upplyste mig om att de stängde kl fyra. Klockan var tjugo i. Jag hade rödljus hela vägen hem. Inte ens trafikljusgudarna var på min sida. Två minuter i fyra var jag tillbaks igen. Då var jag på lagom bra humör.

Sen gick jag på födelsedagsfest och dansade bort alla mina problem på REX. Ända tills jag skulle hem. För då var det snöstorm. Och jag hade ballerinaskor (puckat, jag vet, men det var det enda som passade till min kjol). Det var blött. Och kallt. När jag skulle åka med bussen hem visade det sig att min enda hundralapp var borta. Det visade sig även att jag har två stora hål i min MJ tygväska. Jag la ihop ett och ett. Och är väldigt glad att denna dagen nu är slut.

Tre läxor har jag lärt mig idag:
1: parkera bara på parkeringsplatser där det är tillåtet att stå
2: lägg aldrig, aldrig visakortet i fickan på en jacka du aldrig använder
3: lägg aldrig, aldrig hundralappar i en tygväska som det är två stora hål i
3: ha inte på dig ballerinaskor i januari när det är snöstorm

University of Wollongong + jag = sant

Just när jag är som mest uttråkad, rastlös och deprimerad dimper det ner ett brev i brevlådan där det står: "Du har blivit nominerad till en termins utbytesstudier vid University of Wollongong, Australien". Det kanske finns någon sorts rättvisa i världen ändå. YES! Jag ville genast springa ner i förrådet och hämta min resväska så jag kunde börja packa, men sedan fick jag hejda mig själv när jag insåg att det faktiskt är sex månader kvar. Sex långa, kalla, mörka sverigemånader till nästa äventyr!

Guardian Angel High

Det finns många roliga namn på skolor på Manhattan. Man tycker ju att en skolas namn borde antyda vad det är för sorts skola. Om man går på Guardian Angel High i Chelsea, får man en skyddsängel på köpet då? På Food and Finance High i Midtown kanske man får lära sig saker om mat och finance? (och vad är kopplingen?) Same goes for Bread and Roses integrated High School. Om mina barn var olydiga skulle jag hota med att sätta dom i NYC Museum School (inte för att jag på något sätt ogillar museum, men hur kul kan det vara på en museumskola?). Hade barnen varit exra snälla hade de kanske fått gå på Manhattan Night Comprehensive High (vad får man lära sig där, undrar jag?)

I Midtown finns även Stern college for women of Yeshiva (Vem är denna lycklige Yeshiva som har en hel skola med kvinnor?) och Coalition School for Social Change.

Nä. Nu ska jag lägga ifrån mig Not For Tourists Guide to New York City där jag inhämtat denna fantastiskt intressanta information och ägna mig åt det jag egentligen borde (Principles of Microeconomics: kapitel 20)

Ofrivillig golfare

Den stora frågan just nu är varför jag får tidningen svensk golf hemskickad till mig. Jag som aldrig ens golfat i hela mitt liv? Jag har fått tre nummer nu. Jag trodde att det var något sorts gratisutskick som alla fick tills E gjorde mig uppmärksam på att så inte var fallet.

E (bläddrar igenom min post): Sara, varför har du Svensk Golf?
Jag: Eh, får inte du också den?
E: näe? Varför skulle jag det? Jag prenumererar inte på Svensk Golf.
Jag: Inte jag heller!

Har jag undermedvetet lyckats fylla i någon sorts prenumerations beställning? Är det någon som tycker att jag borde intressera mig för golf? Och, det viktigaste, när kommer fakturan och hur stor är den?