ovärt

Nu har jag syndat på riktigt. Jag köpte godis på affären. Själv. Det var i ett svagt ögonblick. Jag var så sjukt sugen. Och jag tänkte att, det kunde ju lika bra ha varit så att jag var hemma hos någon nu, och det kunde ju ha varit så att de hade en godisskål på bordet. Och då hade jag ju faktiskt fått äta. Mna borde ju inte straffas för att man är hemma helt själv.

Nä.

Fy vad ovärt.

Godisnarkoman

Det funkar sådär med mitt godisuppehåll. Jag insåg ju ganska snabbt att det aldrig skulle hålla att inte äta godis över huvud taget. Man är klok om man inser sina egna begränsningar liksom. Så jag ändrade till att jag inte får köpa godis. Vilket innebär att ajg får äta godis om jag blir bjuden. Det gick faktiskt över förväntan i början. Sen insåg jag att anledningen till att det gick så bra var för att ajg istället börjat dricka vansinnigt massa coca cola. Eller, det var när vi var på hälsodagen på universitetet i veckan jag insåg det. Perfekt, tänkte jag. Det brukar alltid finnas massa gratisgodis när det är mässor. När vi kom dit insåg jag dock innebörden av ”hälsodag”.
A: sara här finns nog inte så mycket godis att hämta
Nä. Däremot hade de ett bord där de radat upp olika saker som blåbärssoppa, choklad och coca cola och skålar bredvid som visade hur många sockerbitar det var i (som i du är vad du äter ni vet). Det var när jag såg jätteberget med sockerbitar bredvid coca colan som jag insåg att jag ersatt mitt godisberoede med colaberoende och alltså fortfarande hade samma höga sockerintag. Inte bra. Alls. Så nu får jag inte dricka coca cola heller. Genast blev det mycket svårare. Jag har insett nu att jag knarkar verkligen socker. På riktigt. Hej jag heter Sara och jag är godisoholic. Helt plötsligt har jag fått en helt annan förståelse för alkisar och knarkare. Jag har även insett hur uppfinningsrik man blir när man har ett begär. Jag har hört att vissa alkisar som får matkuponger bara handlar massa läsk i pet flaskor för pengarna sen pantar de flaskorna och köper sprit för panten. I veckan kom jag på mig själv med att ge pengar till andra som sen kunde köpa godis och bjuda mig på. Tekniskt sett har jag inte brutit mitt godislöfte då. Nä. Fy vad jag är patetisk och odisciplinerad. Skärpning.

Sarakugg

Nä, jag inte bara tror att jag är något. Jag VET att det är så. Och med något menar jag bäst i klassen. På foundations of finance. Det ni. Ja. Jag tror att det är fler än jag som är förvånad, men som min mamma sa: ”Ja, du har ju alltid gillat pengar så det är väl inte så konstigt”.

Ekonomfest

Klassfest i helgen. När vi pratat om skatteåterbäring, deklarationer och skatteavdrag i tio minuter skruvar icke-ekonomen som sitter i hörnet besvärat på sig. När samtalet flyter över till klasskompisars bostadsaffärer bygger icke-ekonomen ett torn av geisha godisar. När vi kommer in på amorteringar och lån muttrar icke-ekonomen uppgivet "ekonomfester", reser på sig och går.

Det var då jag insåg att jag förvandlats till en tvättäkta ekonom. På riktigt. För hur ska man annars förklara att jag sitter och diskuterar amorteringar när det är fest och att jag till råga på allt faktiskt tycker att det är intressant.

Hemska tanke.

.

Det är tur att jag ska till Australien snart. Ibland är det lite svårt att andas på det här stället.

inte bitter

Det här är till ev. vänner/puckon som just nu befinner sig i NYC:



Jag är INTE avundsjuk. Really. Jag är mycket hellre här där jag får läsa business research theory, plumsa i snö och shoppa på H&M. Era stackare. Jag vill mycket hellre sitta framför min dator och skriva uppsats än att traska runt över hela Manhattan och kånka på tunga påsar. Jag tycker det är jättetrevligt med sms där jag blir uppdaterad om att ni hänger i våra gamla kvarter. Du får gärna höra av dig när ni har jättekul på en sjörövarbar i the village, eller om ni hittar några bra fynd i SoHo. Då skulle jag bli väldigt glad för din skull.



Hoppas ni har strålande sol, träffar trevliga pojkar som bjuder på goda drinkar och att ni hittar massa bra saker att shoppa. Hoppas det är rea på Steve Madden och att allt är underbart.



Mig går det ingen nöd på.