Hej (hej)

Jag har funderat på en sak (ja, faktiskt). Varför säger folk alltid "hej hej" när de ska hälsa på varann, när det räcker alldeles utmärkt med bara "hej"? Man säger ju knappast "hejdå hejdå", eller "vad är klockan, vad är klockan?". Så varför dessa dubblel-hälsningar? "hallå, hallå" eller "tja, tja". Som om man inte hör det första gången, liksom. Det är fruktansvärt störande när man väl börjar tänka på det. När jag cyklade hem från universitetet i veckan hade jag precis bestämt mig för att från och med nu alltid använda bara ett HEJ när jag hälsar på folk (bara för sakens skull). Vad händer? En klasskompis cyklar förbi och jag utropar "hej hej" (biter mig genast i tungan) varpå han svarar "tja tja". FAN.