life vs life

Varför ska man göra livet så komplicerat när det egentligen är så lätt? Varför gå omkring och grubbla på saker som har hänt eller kanske kommer att hända när det händer massa roliga saker här och nu? Jag är less på att vara smart och förståndig, på att alltid göra det som är rätt. Det som är bäst. Nu ska jag göra precis vad jag känner för. Jag ska vara med de personer som gör mig glad, som jag mår bra av, och strunta i om det är rätt i längden. Göra saker som känns rätt just nu. Så länge man är glad här och nu så borde det väl vara OK? Framtiden är ju faktiskt det som händer medans man planerar för annat. Säger dom. Och tänk vad mycket man går miste om. Bara för att man är för upptagen med att göra rätt. När det enda som behövs är att släppa taget, kasta sig ut över kanten och hoppas på det bästa. Ibland tror jag man är så upptagen av att ta sig igenom dagen att man glömmer bort att leva också. Det är rätt sorgligt. För en vacker dag vaknar man upp och är död och då är det försent.

GreatO

Får man huvudvärk om man äter för mycket Jell-O? Jag börjar nästan tro det. Jag har ätit två paket på två dagar och haft en sprängande huvudvärk hela tiden. Kanske finns det ett samband. Kanske kan det även bero på att jag inte ätit någon riktig mat på två dagar heller. Något annat som jag är beroende av just nu är Regina Spektors Us och Jose Gonzales Heartbeats. GreatO.

Fending off an eager beaver

Jag har en bok som heter "How to behave". Den är ganska rolig. I kapitlet om hur man blir av med efterhängsna killar (eller Fending off an Eager Beaver, som kapitlet heter), får man veta att man ska:

Act weirdly, so he can't helt but want you to leave. No matter what he asks, answer every question as if he's asking "what's your favourite color?". So, if he asks "Do you come here a lot?" you'll reply: " Actually it's green, but when I was growing up I had a thing for pink. Everything had to be pink. It drove my parents crazy". If he asks what's wrong with you, shrug your shoulders and say: "Yeah, green, there are so many different shades. It's been nice talking to you"

Tror det kan funka ganska bra. Det kanske även fungerar om man får en jobbig fråga på en föreläsning. Nästa gång vår föreläsare frågar mig om jag vet vad the relative demand curve for cheese är ska jag säga: "Hm. I think it's turqoise but I'm not sure, it depends I guess. Sometimes I think it's pink because whenever I shop I always end up buying pink things". Då kanske jag inte behöver svara på några fler frågor efter det. Fast om andra sidan tror jag inte att jag behöver anstränga mig för att svara fel på lektionerna.

Gamligan

"Gamar är en benämning som används för två distinkta grupper av rovfåglar vars systematik är under diskussion. Gemensamt för gamar är att de olika arterna i stor utsträckning livnär sig som asätare. De flesta gamar återfinns i öknar och på savanner. Eftersom gamar är mycket specialiserade så är de också sårbara för förändringar. Engelsk översättning: vulture".

(http://sv.wikipedia.org)

Jag vill:

Ha min W580i. Helst nu. På en gång.
Resa bort. Jag blir rastlös. Omotiverad och deprimerad. Av att inte ha en resa att se fram emot. Jag skulle kunna åka var som helst. Till och med på charter till Grekland. Fast helst tror jag att jag vill åka till Tokyo. Det vore coolt. Eller någon stad i Europa. Eller ja, New York går också bra.
Att min Micra går igenom besiktningen. Stor chans.
Inte plugga. Alls.
Vinna pengar på lotto. Helst en miljon. Eller mer. Det vore väldigt lägligt just nu. Då kunde jag använda dom pengarna till att betala de ca 1500 fotona (med dubbla kopior) som jag framkallade av misstag. Bra jobbat, Sara.
Att det ska vara jul snart. Jag vill tända ljus, äta lussebullar och se på Sunes jul. Precis som förra året.
Att någon kan komma och ordna upp mitt liv. Det vore trevligt. Någon som kan tala om för mig vad jag vill. Vad jag borde göra. Hur jag ska göra. Och vad jag borde låta bli. Och sedan hindra mig från att göra det jag borde låta bli när jag gör det ändå. Det vore behändigt.

Äventyr

Ibland har man som allra roligast när man har planerat att inte göra något roligt alls. I lördags hade jag precis öppnat min microeconomics bok när BF ringer och säger, "var klar om en kvart, vi ska ut på äventyr". En kvart senare möter vi gänget på McD. Dom har hyrt en bil och nu ska vi på roadtrip till Holmsund. Vi sitter på en brygga på badstranden. Vattnet är två dm högt. Det finns en minigolfbana. Och en lekpark. Och ett klubbhus. Det är kallt. Men trevligt ändå. Sen åker vi till Stornorrfors. Det är ingen som riktigt hittar. Vi får stanna och fråga en liten pojke och han tittar förbryllat på oss och förklarar hur vi ska köra "....men det är ju stängt?" Säger han. Det var det. Vi klättrar på stenar. Jag kliver igenom is (JA, så kallt var det). Sen åker vi på Waynes och dricker varm choklad som är kall. På kvällen äter vi Taccomiddag.

Det blev inget plugg. Men vad gör det om 100 år.

J: Vad är det där för sorts fågel? Det hade min mamma vetat

BF: Fiskmås?

J: Jaha

Regina Spektor US

Grodor

Nu undrar jag: hur många grodor måste man kyssa?

Knocked up

Såg filmen Knocked Up nyligen. Fick mig att tänka på i somras och det väldigt ambitiösa gänget som bodde i en vindslägenhet på Everett Dr i Newport. I min dagbok står det:

...Ross. When I asked him what he worked with he goes. "I just quit my job because working is against my principles. I don’t like to work for other people when I know that all I do is just earn them money. I’m gonna find a way to get money without working". RIGHT. "So, what do you do then?" Undrar jag. "Well, my favorite thing in the world is to get stoned on the golf course. Have you ever tried it? No? You should. Playing golf stoned is awesome, no it’s beyond awesome. It’s fucking great".

Ah. Vilka ljushuvuden jag träffar.

Sunday morning

Nu känns det som att, varje helg är som en dålig repris på förra helgen.

hundralappar

I morse vaknade jag av att min katt lekte med något som prasslade och lät väldigt irriterande. Jag tänker att jag ska ta katten och slänga ut honom i vardagsrummet. Jag tittar ner och får se vad det är han leker med. En hundralapp. Ja, för så rik är jag, att jag kan ha mina hundralappar som kattleksaker.

Hej (hej)

Jag har funderat på en sak (ja, faktiskt). Varför säger folk alltid "hej hej" när de ska hälsa på varann, när det räcker alldeles utmärkt med bara "hej"? Man säger ju knappast "hejdå hejdå", eller "vad är klockan, vad är klockan?". Så varför dessa dubblel-hälsningar? "hallå, hallå" eller "tja, tja". Som om man inte hör det första gången, liksom. Det är fruktansvärt störande när man väl börjar tänka på det. När jag cyklade hem från universitetet i veckan hade jag precis bestämt mig för att från och med nu alltid använda bara ett HEJ när jag hälsar på folk (bara för sakens skull). Vad händer? En klasskompis cyklar förbi och jag utropar "hej hej" (biter mig genast i tungan) varpå han svarar "tja tja". FAN.