Square one

Jaha. Tillbaka på ruta ett. Eller så tog jag mig aldrig därifrån. Jag hatar ruta ett. Det är trångt och tråkigt och ovärt. Jag har stått här så länge att det är lika bra att jag slår läger. Packar upp mitt tält och gör upp en eld. Kanske grillar lite mashmallows. If life gives you lemons make lemonade (Om du fastnar på ruta ett kan du lika bra grilla mashmallows). Jag har fått så många "stå över ett kast" att jag tappat räkningen. Jag har blivit varvad så många gånger att jag slutat bry mig.

Vuxentest

Är parmiddagar ett återkommande moment i din vardag?
Nej, jag är singel.
√ Nej, det är en forcerad umgängesform!
Det kan vara trevligt med rätt par.
Parmiddagar är enda sättet att visa för alla singlar att vi som har någon kär är lite bättre än alla andra.

HAHA. Jag skrattade gott när jag gjorde detta test.

Stipendium # 2

Igår var jag och cashade in stipendium nummer två (ja, jag sa ju att jag har flyt just nu). Det var Umeå Kyrkliga samfällighet som bestämt sig för att jag vär värdig 4300 kr från Alma Jonssons Stiftelse. Det hela var rätt märkligt, för jag kände mig inte alls särskilt värdig av dessa pengar, ungefär så här gick utdelningen till (vi var fyra stipendiater):

"Det här är X. Hon läser freds och konflikthantering och har arbetat som voluntär i Afrika och nu ska hon åka till Kambodja och skriva uppsats....och det här är X2, hon läser socionom och är speciellt intresserad av barns välbefinnande och ska nu åka till Sydamerika och jobba med gatubarn...och det här är Sara, hon pluggar på ehm, Handels och ska åka till Australien?"

Jag nickade allvarligt och försökte låssas som om jag också skulle iväg på något livsviktigt uppdrag som att rädda gatubarn eller liknande, men ärligt talat kändes det som om jag inte riktigt passade in i skaran av save-the-world:ers. Men oh well, pengar är pengar och det är jag i stort behov av just nu. Eftersom jag ändå blev utvald måste de ju ha tyckt att jag gjort nått vettigt.

babyboom

Igår fick jag reda på att ännu en bekant har fått barn. Jag fick se ett kort från BB till och med.
Jag har ju lite svårt för det här med bebisar, eller, ja, de är så fruktansvärt fula helt enkelt. Jag vet, det är jättebarnsligt att tycka så men jag kan inte förstå hur man kan bli så till sig över en liten blå, skrynklig, förkrympt mini-farbror och utropa saker som ”ååå han är så lik sin mamma” (det skulle i alla fall inte jag ta som en komplimang) när den enda likheten jag ser är med Gollum (träskmonstret i sagan om ringen) och vem skulle skriva under på att han är söt? Just det. Ingen.

Tillbaka till BB kortet. Den bilden är verkligen anledningen till att jag tycker bebisar är så fula. Om en sådan hade ploppat ut på BB hade jag sagt till barnmorskorna att de kan behålla honom. Eller så hade jag döpt honom till Ingemar eller Roger eller Botvid och sen skulle jag ha sagt men skyll dig själv du var så fruktansvärt ful när du kom ut att du såg ut som en Roger så då fick du heta det.

ofrivillig sågning

I Lördags var vi på Rex. Alex och Katrin Schulman skulle DJ:a. M och A står och läser på affischen som sitter vid ingången. M goes: "Men JAAAA ska dom spela? Fan vad kasst då går jag hem". Varpå Alex Schulman kommer upp bakom oss och lägger armen runt M och säger "Hej allihopa vi är här nu". HAHAHA. Så nu har varit med och sågat Alex alldeles ofrivilligt. Tydligen hade jag sedan varit arg hela kvällen och gått runt och muttrat "men han är ju min största idol...". Det har jag ingen minne av men det låter som något jag skulle kunna säga. Vi har i alla fall bildbevis:

Flyt

"Please find attached your offer of accommodation for International House, University of Wollongong.To accept your offer you will need to complete the following:1. Go online and accept your offer electronically. 2. pay your $75.00 application fee and your $350.00 acceptance fee. Your contract is from 6 July to 16 November 2008".

Moahaha. Let the life of lagade måltider tre gånger om dagen, glassmaskin i köket and städerska två gånger i veckan begin!!!

Det verkar faktiskt som om jag har en hel del flyt just nu (ta i trä). Bortsett från den lilla detaljen att detta kommer att kosta mig skjortan. Men, som sagt, det tänker jag helt bortse ifrån.

Den enda sanna glädjen...

Hoppas det regnar på deras bröllopsdag.
Hoppas deras plan störtar över bermudatriangeln när de är på väg till deras honeymoon.
Hoppas de bara får äckliga microsar i bröllopspresent. Nä, tallriksunderlägg. Orangea. Begagnade.
Hoppas dom får fula barn som älskar att skrika och som ritar på väggarna.

Då skulle jag skratta ett elakt litet skadeglatt skratt för mig själv.

To be or not to be

Nu har vi varit ute på ännu mer nattliga äventyr, mina pumps och jag. Även denna gång slutade det med otrevlig promenad hem och onda fötter. Fast det här gången var lite mer hardcore då denna promenad inkluderade hopp över breda diken och vadande i geggig lera. Det finns inga limits på vad jag och mina pumps klarar när vi är tillsammans!

Jaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!

Valborg 2008

Kvällen började bra med häng i solen, grillning och kubb. J hade råkat köpa san miguel especial som smakade "killöl med en fimp i" (inte gott alltså). Det var olyckligt. Det var också olyckligt att vi blev bortlurade på efterfest där det utlovades wii Mariokart. Väl där blev vi dumpade och lämnade att gå hem i väldigt osköna skor. Det är inte kul att gå från Haga i högklackat klockan halv fem på morgonen. Det är inte kul att gå från haga även om man tar av sig de jobbiga skorna. När jag tänker efter så är det inte kul att gå från Haga över huvud taget. Det positiva var att vi faktiskt fick en skymt av brasan då vi gick hem. Det var en liten kolhög som låg och pyste ensamt för sig själv. När jag precis skulle sätta nyckeln i låset ringer taxi människorna "er taxi är här nu". Jaha, tack, fyrtio minuter senare, det behövs inte nu för jag är REDAN hemma. Jag la mig i sängen och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men det var en ganska kul kväll ändå. Det var kul på ett "jag-ville-ju-bara-spela-mariokart-sätt".