20000 kr rikare!

Idag hittade jag en fond som jag hade glömt bort (eller hittade och hittade, jag fick ett brev av Nordea). I den bortglömda fonden har jag 20 000 kronor, tydligen. Jag som undrade hur jag skulle ha råd med flygbiljetten till Australien. Så var det problemet löst. Tack, Nordea!

the grinch

Jag vet inte vad som är mest skrämmande. Att vår förra lärare pratade som Grinchen ("...we will do dis after krrrristmus") eller att den nya läraren ser ut precis som borgmästaren i Grinchen, eller bara faktumet att jag associerar allt till Grinchen.

livet i en såpopera

ja. Vad säger man? Man behöver inte ägna massa tid åt att se på tv i alla fall, när hela ens liv är som en (dålig) såpopera. "Svek, lögner och dramatik! Missa inte Saras Liv kl 9-9 alla vardagar med extra långa avsnitt på fredagar och lördagar". Det jobbiga är att såpoperor brukart sluta med att nått psycho bombar byggnaden alla bor i eller att båten sjunker. I och för sig, efter den här helgen utesluter jag ingenting.

värsta dagen ever

Ja. Jag kan nog ärligt säga att detta har varit den värsta dagen på väldigt, väldigt länge. Det började med att jag fick parkeringsböter. 500 jävla kronor. Eftersom det finns typ tre parkeringsplatser utanför mig så var jag tvungen att parkera utanför mitt hus istället. När jag kom ut hade jag fårr böter. Jag blev så arg att jag slängde lappen på marken och hoppade på den. Precis vad min redan ansträngda överbudgetterade u-lands ekonomi inte behöver.
Jag hade lust att ringa till UPAB och skrika: ”Hur tänker ni när ni ger en stackars student 500 kronor i böter? Jag har ju knappt råd att betala min bensin! Trampa på dom som ligger. GÖR DET. GÖR DET BARA. Tack. TACK. Nu kommer jag att få leva på existensminimum hela månaden och förmodligen bli tvungen att hoppa av min utbildning så jag har råd att leva på nudlar och vatten och säkert sluta som en deprimerad, bitter, outbildad parkeringsvakt vars största lycka är att råna fattiga studenter på deras matpengar. ÄR NI NÖJA NU? VA? VA?” Som tur var stoppade mamma mig genom att få mig att inse att det faktiskt var mitt eget fel eftersom jag parkerat där man inte fick. I alla fall. Sen (klockan 15.30) åkte jag ner på stan för att handla en födelsedagspresent som jag skulle överlämna på en födelsedagsfest klockan sju. Sista minuten jag vet. När jag stod i kassan och skulle betala upptäckte jag att jag inte hade mitt VISA kort med mig. Nä. För det låg i jackfickan på den andra jackan som jag hade när vi hyrde film igår. ”eh…jag kommer strax tillbaka, jag ska bara åka hem och hämta pengar…”. Expediten upplyste mig om att de stängde kl fyra. Klockan var tjugo i. Jag hade rödljus hela vägen hem. Inte ens trafikljusgudarna var på min sida. Två minuter i fyra var jag tillbaks igen. Då var jag på lagom bra humör.

Sen gick jag på födelsedagsfest och dansade bort alla mina problem på REX. Ända tills jag skulle hem. För då var det snöstorm. Och jag hade ballerinaskor (puckat, jag vet, men det var det enda som passade till min kjol). Det var blött. Och kallt. När jag skulle åka med bussen hem visade det sig att min enda hundralapp var borta. Det visade sig även att jag har två stora hål i min MJ tygväska. Jag la ihop ett och ett. Och är väldigt glad att denna dagen nu är slut.

Tre läxor har jag lärt mig idag:
1: parkera bara på parkeringsplatser där det är tillåtet att stå
2: lägg aldrig, aldrig visakortet i fickan på en jacka du aldrig använder
3: lägg aldrig, aldrig hundralappar i en tygväska som det är två stora hål i
3: ha inte på dig ballerinaskor i januari när det är snöstorm

University of Wollongong + jag = sant

Just när jag är som mest uttråkad, rastlös och deprimerad dimper det ner ett brev i brevlådan där det står: "Du har blivit nominerad till en termins utbytesstudier vid University of Wollongong, Australien". Det kanske finns någon sorts rättvisa i världen ändå. YES! Jag ville genast springa ner i förrådet och hämta min resväska så jag kunde börja packa, men sedan fick jag hejda mig själv när jag insåg att det faktiskt är sex månader kvar. Sex långa, kalla, mörka sverigemånader till nästa äventyr!

Guardian Angel High

Det finns många roliga namn på skolor på Manhattan. Man tycker ju att en skolas namn borde antyda vad det är för sorts skola. Om man går på Guardian Angel High i Chelsea, får man en skyddsängel på köpet då? På Food and Finance High i Midtown kanske man får lära sig saker om mat och finance? (och vad är kopplingen?) Same goes for Bread and Roses integrated High School. Om mina barn var olydiga skulle jag hota med att sätta dom i NYC Museum School (inte för att jag på något sätt ogillar museum, men hur kul kan det vara på en museumskola?). Hade barnen varit exra snälla hade de kanske fått gå på Manhattan Night Comprehensive High (vad får man lära sig där, undrar jag?)

I Midtown finns även Stern college for women of Yeshiva (Vem är denna lycklige Yeshiva som har en hel skola med kvinnor?) och Coalition School for Social Change.

Nä. Nu ska jag lägga ifrån mig Not For Tourists Guide to New York City där jag inhämtat denna fantastiskt intressanta information och ägna mig åt det jag egentligen borde (Principles of Microeconomics: kapitel 20)

Ofrivillig golfare

Den stora frågan just nu är varför jag får tidningen svensk golf hemskickad till mig. Jag som aldrig ens golfat i hela mitt liv? Jag har fått tre nummer nu. Jag trodde att det var något sorts gratisutskick som alla fick tills E gjorde mig uppmärksam på att så inte var fallet.

E (bläddrar igenom min post): Sara, varför har du Svensk Golf?
Jag: Eh, får inte du också den?
E: näe? Varför skulle jag det? Jag prenumererar inte på Svensk Golf.
Jag: Inte jag heller!

Har jag undermedvetet lyckats fylla i någon sorts prenumerations beställning? Är det någon som tycker att jag borde intressera mig för golf? Och, det viktigaste, när kommer fakturan och hur stor är den?