roughin' it

Ja. Visst. Livet på en liten ö i den norska skärgården är idylliskt. Fiskebåtarna ligger uppradade i hamnen, man äter kräftor och hummer till middag varje dag, och all den vacka naturen får en att vilja brista ut i glädjetjut á la Ronja Rövardotter. Så vad är det då för fel på mig? HUR kan jag vara uttråkad och rastlös efter exakt 23 timmar? Är det vetskapen om att den kommande veckan kommer att bestå av dagliga fisketurer i pappas nya båt, prommenader i uppförsbacke och spöregn och film framför brasan? Är det det att jag alltid har så mycket att göra att jag inte vet hur man tar det lugnt, att jag rent av blir stressad av att inte ha något att göra? Eller är det helt enkelt så att jag inte är någon naturmännsika? Jag kan verkligen inte förstå hur man kan vilja bosätta sig på ett ställe där man måste anpassa sitt liv efter färjetrafiken, där dagens höjdpunkt är att kolla hur måna kräftor man fått i sin kräftbur och där amn måste åka båt till närmaste ICA Maxi. Don't get me wrong. Jag tycker stället är jättemysigt, och det kan mycket väl hända att jag hamnar på ett liknande ställe i framtiden. När jag är 70 år. Och pensionerad. Until then - ge mig lite action, affärer som är öppna på söndagar och gator fulla med folk!

see ya!

Jepp. Nu är det dags att stänga den här dörren. För gott. Låsa. Kasta bort nyckeln. See ya!

as one door closes...

Man kan inte hålla alla dörrar öppna, för då kan det bli korsdrag.

Square one

Jaha. Tillbaka på ruta ett. Eller så tog jag mig aldrig därifrån. Jag hatar ruta ett. Det är trångt och tråkigt och ovärt. Jag har stått här så länge att det är lika bra att jag slår läger. Packar upp mitt tält och gör upp en eld. Kanske grillar lite mashmallows. If life gives you lemons make lemonade (Om du fastnar på ruta ett kan du lika bra grilla mashmallows). Jag har fått så många "stå över ett kast" att jag tappat räkningen. Jag har blivit varvad så många gånger att jag slutat bry mig.

Vuxentest

Är parmiddagar ett återkommande moment i din vardag?
Nej, jag är singel.
√ Nej, det är en forcerad umgängesform!
Det kan vara trevligt med rätt par.
Parmiddagar är enda sättet att visa för alla singlar att vi som har någon kär är lite bättre än alla andra.

HAHA. Jag skrattade gott när jag gjorde detta test.

Stipendium # 2

Igår var jag och cashade in stipendium nummer två (ja, jag sa ju att jag har flyt just nu). Det var Umeå Kyrkliga samfällighet som bestämt sig för att jag vär värdig 4300 kr från Alma Jonssons Stiftelse. Det hela var rätt märkligt, för jag kände mig inte alls särskilt värdig av dessa pengar, ungefär så här gick utdelningen till (vi var fyra stipendiater):

"Det här är X. Hon läser freds och konflikthantering och har arbetat som voluntär i Afrika och nu ska hon åka till Kambodja och skriva uppsats....och det här är X2, hon läser socionom och är speciellt intresserad av barns välbefinnande och ska nu åka till Sydamerika och jobba med gatubarn...och det här är Sara, hon pluggar på ehm, Handels och ska åka till Australien?"

Jag nickade allvarligt och försökte låssas som om jag också skulle iväg på något livsviktigt uppdrag som att rädda gatubarn eller liknande, men ärligt talat kändes det som om jag inte riktigt passade in i skaran av save-the-world:ers. Men oh well, pengar är pengar och det är jag i stort behov av just nu. Eftersom jag ändå blev utvald måste de ju ha tyckt att jag gjort nått vettigt.

babyboom

Igår fick jag reda på att ännu en bekant har fått barn. Jag fick se ett kort från BB till och med.
Jag har ju lite svårt för det här med bebisar, eller, ja, de är så fruktansvärt fula helt enkelt. Jag vet, det är jättebarnsligt att tycka så men jag kan inte förstå hur man kan bli så till sig över en liten blå, skrynklig, förkrympt mini-farbror och utropa saker som ”ååå han är så lik sin mamma” (det skulle i alla fall inte jag ta som en komplimang) när den enda likheten jag ser är med Gollum (träskmonstret i sagan om ringen) och vem skulle skriva under på att han är söt? Just det. Ingen.

Tillbaka till BB kortet. Den bilden är verkligen anledningen till att jag tycker bebisar är så fula. Om en sådan hade ploppat ut på BB hade jag sagt till barnmorskorna att de kan behålla honom. Eller så hade jag döpt honom till Ingemar eller Roger eller Botvid och sen skulle jag ha sagt men skyll dig själv du var så fruktansvärt ful när du kom ut att du såg ut som en Roger så då fick du heta det.